Hallå Peter Schönström

Du har just donerat ett vackert vandringspris till klubbens dubbel-KM. Hur föddes idén?

– Hommage till dubbelspelet och till alla mina trevliga tennispartners genom åren. Man ska inse betydelsen av ett bra dubbelpar, från Davis Cup-sammanhang ner till vår egen nivå med Elitserien och klubbmatcher.

– Min mesta och bästa partner var Hasse Garell och får jag skryta lite, så spelade vi stundtals riktigt bra, i Båstad, Gregory Cup och Elitserien. Som bäst nådde vi en SM-semifinal och fick delta i Skandinaviska Mästerskapen.

– Med Lasse Berndtsson vann jag Akademiska Mästerskapen och med Uffe Bergendahl några badortsturneringar bl.a. Strandbaden.

– En rolig historia var när jag vann DM med Sture Låftman i slutet av 50-talet, stora klassen förstås. Sture, 20 år äldre än mig och då runt 45 var ett bra exempel på hur tidigare elitspelare bibehöll formen långt upp i åren.

När blev du medlem i KLTK?

– 1947

Hur tycker du att klubben har utvecklats? 

– Utvecklingen har naturligtvis varit enorm sedan 1947, då en liten sluten kunglig klubb, nu en rationellt och professionellt skött storklubb. Numera bedrivs det huvudsakligen tennis i vår hall och vi medlemmar slipper stå över vårt tennisspel för de mest skiftande evenemang; S:t Eriksmässan, proffsboxning, jazz-o popgalor, rysk cirkus, Idlaflickorna, Sonia Henies ”Holiday on Ice”, Frälsningsarmén med mera. Man kommer att tänka på Snoilskys rader… ”Vi säljer oss åt Turken, Påven eller Satan bara han betalar bra”.

Vad är den största skillnaden på nu och då?

– Det hänger med föregående svar som kan sammanfattas med från 75 till 1.650. Många gedigna förbättringar med fina utebanor, tennisparken och pool och bullerskyddet mot Lidingövägen, att flytta parkeringen var dessutom en välsignelse. 

– Med glädje kan man säga att klubbens själ är bevarad. Tradition och förnyelse kan bli en bra sammanfattning. Nog låg där “ett skimmer över Gustafs dagar …”  men jag är säker på att Mr G själv skulle visa stor uppskattning över hur hans klubb utvecklats.

Vilken är din största tennisframgång?

– Roligt när jag i en fem-setare vann finalen i Akademiska Mästerskapen i Uppsala 1955 över Lennart Wieslander som var en bra bit över mig på rankinglistan. Noterbart var att vi båda hade tvåhands-fattning, vilket vi var ensamma om i Sverige på tävlingsnivå.

– Jag kunde sålunda åtminstone för blott en dag utropa mig som Sverige-etta för spelare med dubbel racketfattning.  Detta var ju långt innan en liten kille i Södertälje börjat slå tennisboll mot garagedörrarna.

Berätta ett roligt minne.

– När Gustaf V steg ur sin stora svarta Cadillac och kom fram och hälsade på mig. Jag hade just spelat och var iförd tenniskläder med J på klubbmärket och stod och kollade när kungen anlände. Höll nästan på att svimma när kungen kom fram till mig. Detta var mycket stort för en nybliven juniormedlem 1947.

– En annat fint minne är från Skånegårdens 1965, när jag fick sällskap av Gottfried von Cramm vid en tidig frukost. Tennisbaronen förhörde sig med stort intresse om klubben och om gamla spelare och berättade själv om gamla tider i Båstad. Hans vårdade språk och allmänt eleganta framtoning var imponerande, här syntes den borne aristokraten. Måste säga att det var en upplevelse att få träffa denne tennislegend på tu man hand; som tennisspelare hade han tre gånger varit i Wimbledon final på 30-talet och var ju under många år rankad bland världens främsta spelare.

Vilken är den främsta tennisspelare du sett spela? 

– Otroligt imponerad av alla amerikanska spelare genom åren, från Kramer, Gonzales, Mulloy, Schroeder, Patty, Savitt, Trabert fram till Connors, McEnroe och Sampras. Många verkligt färgstarka spelare och en del med ren filmstjärne-look. Men svaret måste ändå bli Roger Federer, så ruskigt bra när han var som bäst. Inga svagheter, han behärskade alla slag och dessutom en stilspelare av rang.

Vad skulle jag förändra om du var enväldig ordförande för ITF över en dag?

– Jag skulle omgående beivra detta oskick med stön, stånkande, tjut och små skrik på banan. Kanske florerar det mest på damsidan. Tyst på er flickor och förolämpa inte publiken med dessa primitiva oljud som säkert är störande även för motståndaren.

– Sedan skulle jag tukta vissa herrar storstjärnor med sitt evinnerliga studsande av bollen mot banan i sin egen serve och ett konstant tidsöverdrag innan bollen sätts i spel. Jag skulle se till att domarna dömde poängstraff, vilket säkert skulle leda till omedelbar bättring av ovannämnda företeelser. 

Tack Peter, du kommer väl och delar ut Peter Schönströms Hederspris till våren när första vinnarna ska koras?

Det ska jag självklart med glädje göra och hoppas få se bra dubbelspel och spännande matcher.